”Jag vet redan hur det kommer att bli!”
Tidigare i veckan utspelade sig följande i vår familj när vi skulle åka till skolan och förskolan. Äldsta sonen ville sitta i framsätet bredvid mig och givetvis ville lillebror det också. Det uppstod en diskussion som sedan övergick till argumentation och avslutades med skrik och gråt. Det låste sig för båda, de kom inte vidare till en lösning själva så jag valde att gå in och berätta det jag hade sett och hört. Förklarade även att det var lillebrors tur enligt vem som satt fram dagen före och att vi turas om enligt överenskommelse sedan tidigare. Efter ännu en stund av gråt och argumentation ifrån storebrodern så kom vi till slut in i bilen och åkte iväg. Han var fortfarande ledsen och helt övertygad om att lillebror inte kommer att hålla sitt ord vid att han skulle sitta i bak när de åker hem från skola och förskolan. Då ställde jag frågan. ”Hur han kunde vara så säker på det?
”Jag bara vet det!” blev svaret.
”Vad är det som får dig att tror att det kommer att bli så?” frågade jag.
”För jag vet det!” blev svaret igen.
För mig blev det så tydligt att när storebror inte fick sin vilja igenom bestämde han sig för att lillebror inte kommer hålla sitt ord. Vis av erfarenhet eller för att han vill ha rätt.
När jag åkte hem tänkte jag på det som hade hänt. Vad var det storebrodern missade eller inte ville se? Vad hade hänt om han hade varit mer öppen för att se hela situationen? Inte bara sett till sig själv. Vågat diskuterat ”fakta”, det som var hans mål, inte det han trodde skulle hända. Samtidigt slog det mig att jag också har agerat på likvärdigt sätt när jag inte fått igenom min vilja, både privat och på jobbet.
Jag tänker tillbaks på en händelse från ett av mina tidigare jobb. Vår arbetsgrupp hade fått i uppgift att ta fram nya möjliga försäljningsmodeller som skulle användas tillsammans med företagets återförsäljare. En kollega kom att tänka på en modell som hade prövats några år tidigare. Då hade den inte passat marknadens köpbeteende eller återförsäljarnas förväntningar. Det blev ingen framgångssaga den gången. Några andra kollegor mindes detta och började genast förkasta modellen. ”Det kommer aldrig att funka. Ingen idé att pröva igen.” Vi försökte vända och vrida på modellen för att se möjligheten fast de som hade negativa erfarenheter stod på sig. Modellen fick därmed aldrig prövas igen.
Vad hade hänt om vi hade prövat modellen igen efter lite justeringar utefter nuläget på marknaden? Tänk om marknaden och återförsäljarna var mogna för denna modell nu. Ibland kan företag vara före marknaden och kundens behov. Jag tror att i värsta fall hade det kostat vår tid, för kostnaden för att förnya modellen var försumbar i det stora hela.
Vad kan du, familjen eller företaget missa när du eller ni i förväg har bestämt hur det ska bli?
När jag parkerade bilen hade jag kommit fram till varför vår grupp inte lyckades att förädla den gamla modellen. Vi hade låst oss vid det gamla minnet istället för att lyfta upp möjligheten och våga tänka nytt. Jag tror att det blir svårt att lyssna på varandra när vi redan har bestämt oss för hur det ska sluta. Viljan till att vara öppen och flexibel tror jag minskar och det kan bli svårt att tänka i nya banor.
”Åh, va spännande att du kan veta hur lillebror kommer att agera. Berätta gärna mer så jag kan förstå.”
