Är du redo för att möta dina kollegor och medmänniskor?
I helgen var jag på en av sommarens höjdpunkter, scoutläger. Vi var fem spårare och två ledare som anslöt till lägret i fredags. Då hade de äldre scouterna redan varit på lägret sedan i tisdags och byggt upp kök och rest våra tält. Scouterna i vår kår hade blivit ett gott och tajt gäng under dessa dagar men de hälsade oss välkomna med öppna armar. Det var så fantastiskt att få uppleva detta som ledare, de äldre tog hand om de yngre på ett så fint sätt. En äldre scout tröstade en yngre scout som längtade efter sina föräldrar, de visade oss nyanlända runt på lägerplatsen vart allting fanns, några lekte ihop, vissa tränade rop inför lägerbålet och vissa satte sig för att tälja och prata tillsammans. Men det roligaste var nog att de yngre (7–8 åringar) som så gärna vill hjälpa till med matlagning och diskning. Inte så frekvent förekommande hemma hos oss annars. Som ledare blir man extra glad och se detta bemötande och samarbete mellan scouterna som inte träffas på samma dag under terminen. Det blev som ett kvitto på att scouterna lever efter de värderingar som vi har jobbat med under våra scoutkvällar.
Vad står scouterna för? I scouterna är alla lika mycket värda och tillsammans bidrar vi till ett öppet samhälle präglat av mångfald och respekt.
Jag tänker att alla borde få vara med i scoutrörelsen på ett eller annat sätt. För då tror jag att vi skulle vara mer måna om hur vi tar hand om varandra, att vi skulle få lov att tycka olika och kunna se fördelarna med det samt att vi skulle möta varandra med mer respekt. Tänk om vi kunde ta med oss detta in i vårt arbetsliv. Jag vet att många arbetsplatser har dess värdegrunder och jobbar aktivt med dessa redan i dag, var då tacksam för att ni har en sådan arbetsplats. Men jag hör från olika håll att det inte är så på alla arbetsplatser trots att de har dessa värdegrunder, i alla fall inte jobbar med dom aktivt. Får vi inte tycka olika? Hjälper vi varandra så mycket som vi kan? Värdera vi varandra lika mycket? Varför arbetar vi inte efter dessa värderingar och lever som vi lär? Jag tror att det är många arbetsplatser som skulle må bra av att ta upp dessa frågor och våga inse fakta om hur det ser ut i dags läget och sedan börja jobba aktivt utefter dessa värdegrunder. Det är lätt att prata om det men tyvärr desto svårare att efterleva.
Jag leker med tanken att bjuda in sin arbetsplats (kår) till ett scoutläger där man skulle göra arbetsgruppen till en patrull som sedan skulle bygga upp sitt kök, resa tält, bo tillsammans i tältet, laga mat över öppen eld, äta utomhus, gå spårning och utmanas i olika scoutiga aktiviteter. Då hade många saker satts på sin spets utefter kunskap, viljan att samarbeta, respekten över att vi tänker och tycker olika. Det hade nog varit tufft i början men jag tror att till slut hade många arbetsgrupper fått mer insikt om sig själva och om sin grupp. Många hade fått ökad förståelse över att vi tänker, tycker och agerar på olika sätt i vissa situationer och att det är OK. För vi är en grupp och alla behövs med sina olika kunskaper, erfarenheter och idéer. Det är mångfalden som blir gruppdynamikens fördel. Jag tror att vi alla hade mått bättre inombords när vi hade sett våra kollegor och medmänniskor utifrån vilka de är och inte alltid utefter vad de presterar i form av uppsatta fysiska (hårda) mål.
