När stannade du själv upp och reflekterade över vart du är på väg i ditt liv?

Livet har ofta en tendens att bara rulla på och gärna i 120km/tim. Vi dras lätt med i dagens snabba tempo ibland medvetet och ibland omedvetet. Det är mycket som ska göras och presteras, för oss själva, för andra, för jobbet, för klubben eller för organisation som vi är aktiva i. I dag är vi vana att ha deadlines som ska nås, budgetar ska uppfyllas, ja uppsatta mål för olika parametrar i de verksamheter vi är aktiva i. Andra ställer krav på oss och sedan är det lätt att spänna bågen ytterligare själv för att nå dessa mål eller gärna överprestera. Det innebär att på sikt kommer det bli ohållbart för oss själv och andra. Det går säkerligen bra till en början men sedan dyker varningstecknen upp när kroppen börjar känna att det är ett för högt tempo och för mycket press. Då kan det vara lätt att trycka bort dom signalerna och bara fortsätta att prestera och på det sättet kämpa emot sig själv. Så kan vi hålla på i perioder, vissa klarar längre än andra men någonstans vaknar vi förhoppningsvis upp och hinner stanna upp och reflektera innan det är för sent.

Jag tror att det är viktigt för oss alla att vi då och då stanna upp och reflektera över. Vart är jag på väg i mitt liv? Inte minsta när vår egen kropp varnar oss och säger att nu är det dags att stanna upp. Var lyhörd på din kropps signaler när de kommer. För att de kommer är jag helt säker på, för din kropp vill hjälpa och skydda dig för att inte gå för långt och att det blir skadligt för dig. Kroppen är ju så vis ordnad att den har sitt egna varningssystem. Men frågan är om du har aktiverat sitt system eller har du kopplat ifrån det?

I det sista har jag träffat på flera personer som har sagt att de har mått dåligt. Dessa personer har upplevt att det har varit en stor press från jobbet och/eller från de själva. Tänker speciellt på en kvinna som berättade att hon hade mått dåligt under en längre period på grund av de krav som fanns runt omkring henne, både privat och på arbetet. Hon hade haft ryggvärk, eksem, huvudvärk och sömnsvårigheter under den senaste perioden. Hennes kropp hade slagit på varningssystem för fullt. Som tur var hade hon sitt varningssystem på kopplat. Hon satte sig ned med sig själv och gick igenom vad som orsakat dessa symtom i hennes kropp. Efter många och långa samtal med sig själv och andra medmänniskor så insåg hon orsaken och fattade hon sitt beslut. ”Jag måste ta en paus från arbetslivet för att få tiden för mig själv och hitta tillbaks till det som känns bra för mig”. Det visade sig att hon hade sagt upp sig och ska nu sluta sitt jobb sista juni. ”Jag måste får hitta mig själv och ta reda på hur jag vill fortsätta mitt liv. Jag har bara ett liv och det är här och nu.”  Hon berättade också att när hon väl hade fattat sitt beslut så hade hennes kropp börjat ”läka sig själv”.

Det är en utmaning idag att orka och våga stanna upp i livet och reflektera över: Hur vill jag leva mitt liv och hur vill jag må när jag lever det livet? Jag hoppas att du ger dig tid och hittar en plats i sommar för att kunna ställa dessa frågor till dig själv. Det kommer starta många tankar och processer inom dig och låt det få vara så. Låt det få ta tid, för du kommer inte ha alla svaren på en gång, även om du vill. Det här handlar om dina tankar och ditt liv, ingen annans.

Lev ditt liv!

Karolina Lindhe