Vad kan hända när du stannar upp och reflekterar över om du håller din riktning i livet?

I dag är vi många som springer på och gör en massa saker hela tiden. Vi är alltid på väg någonstans, mer eller mindre medvetet. Vi jobbar, pluggar, fixar hemma, skjutsar barnen, tränar, lagar mat, reser och planerar för nästa grej. Händer det ingenting så är vi ingenting. Det är många gånger vi ser dessa beteenden i dagens samhälle. Hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och på det mest kostnadseffektivaste sättet. Det är som att inget får ta tid längre. Det är som att tiden inte är värdefull, fast det är ju just det den är!

Vi jagar på för att hinna med så mycket som möjligt och när vi får tid över så gör vi lite till. Är det inte då vi ska ta chansen att stanna upp? Stanna upp för att njuta av det vi har åstadkommit, se på resultatet och njuta av det. Stanna upp för att reflektera över det som vi gjort.

Är detta något jag vill fortsätta med? Vad gjorde jag bra? Vad kan jag justera till nästa gång för att få ett bättre, annorlunda resultat? Leder det till den riktning jag har valt att följa?

Detta är ingen ny kunskap. Vi vet att det är bra med pauser, reflektioner och att inte ha ett högt tempo hela tiden. Vi vet detta. Många av oss har fått erfara vad som kan hända när vi inte lyssnar på kroppens signaler. Ändå är vi många som kör på i samma gamla hjulspår.

Under veckan har jag tänkt på hur lång tid kommer det att ta och hur många kommer drabbas av psykisk ohälsa innan vi på riktigt gör någonting åt den rådande situationen? Jag är fascinerad över att vi låter detta ske. Vi fortsätter jaga tiden fast vi har kunskap via forskning och egna upplevelser om vad som händer i människokroppen när vi inte får tillräckligt med vila, sömn och återhämtning.

Vi kan flyga till månen, utveckla AI-produkter, ringa samtal runt hela vår jord, transplantera organ och klättra upp på världens högsta berg. Men konsten att ta paus, stanna upp och reflektera, verkar vi ha glömt. Är det inte en kunskap som är viktig längre? Kan det vara så att vi helt enkelt inte vågar stanna upp och reflektera för att vi bär på en rädsla att inte våga se på det vi har gjort eller åstadkommit? Är det kanske läskigt att få insikt i att jag behöver göra nya val, göra saker på ett nytt och annorlunda sätt? Hur skulle det se ut om jag börjar sticka ut och göra något annorlunda. Vad ska grannarna eller kollegorna säga och tycka då?

När du haft bråttom länge måste du stanna upp och vänta in din själ. (Kinesiskt ordspråk)

I detta ordspråk finns ett svar i att våga stanna upp. Tänker att det kanske inte är så konstigt att 39 procent av befolkningen, mellan 16–84 år, upplever lätta eller svåra besvär av ängslan, oro eller ångest under 2018. (Folkhälsomyndighetens rapport om psykisk ohälsa)

Nu är det helg och då tänker jag passa på att stanna upp och reflektera. Undrar just vad som kommer fram under den stunden😉